lördag 19 september 2009

Cookin' up some marvelous shit

En gång i tiden, för inte så länge sedan, när bra Hiphop kunde hittas på stora bolag och talang gick före image, släpptes en skiva som än idag inte har överträffats. Jag pratar naturligtvis om Only Built 4 Cuban Linx..., Raekwons mästerverk. Produktionen (signerad RZA, vem annars) låg helt i linje med de då unika "stream of consciousness"-texterna som Rae och hans vapendragare Ghostface Killah spottade ur sig på löpande band och skapade en filmisk helhetsupplevelse som få andra Hiphop-skivor har lyckats efterhärma.

Men något hände. Trots att Raekwon alltid har levererat på klanskivorna, och faktiskt på senare år varit den enda (tillsammans med GZA) som gjort de officiella Wu-plattorna värda att lyssna på, så har hans soloprojekt varit minst sagt mediokra. Att han började bjäbba med RZA om produktionen på 8 Diagrams gjorde inte saken bättre. Man var helt enkelt nära att räkna ut "The Chef".


Någonstans runt 2005 började rykten surra om en uppföljare till Cuban Linx. En skiva som skulle ta vid där den första slutade och gå i samma linje och på samma tema. Jag dömde naturligtvis ut projektet direkt. Att göra en uppföljare på den plattan är omöjligt, idiotiskt och borde faktiskt vara olagligt (inte för att Rae skulle bry sig, han är inte känd för att oroa sig för vad lagboken har att säga). Att det sedan tog fyra år innan skivan faktiskt släpptes gjorde att jag helt tappade intresset. INGEN skiva som tar så lång tid att göra blir någonsin bra. Se på Chinese Democracy.

Döm om min förvåning när skivan (simpelt döpt Only Built 4 Cuban Linx... Pt. II) släpptes och jag läste recension efter recension som hyllade plattan, sa att det var en värdig uppföljare och ett av årets bästa Hiphop-släpp. Jag var tvungen att höra själv.

Och visst, med undantag för några såsiga låtar är skivan riktigt bra. Inte som orginalet men helt klart en värdig uppföljare och tveklöst det bästa Raekwon har släppt de senaste fjorton åren. Förutsatt att man kan med att lyssna på en medelålders miljonär som rappar om drogförsäljning så är denna skivan ett solklart köp. Bra jobbat Rae!


4 kommentarer:

Anonym sa...

Men är inte de krystade namnens tid förbi? Det borde den vara! Stava riktigt?
Aj

OJ sa...

Det är vuxet och tråkigt att stava riktigt. Då når man inte kidzen...=)

Anonym sa...

Hahaha, så det är de som är målgruppen? Hiphopens pojkband...

AJ

Anonym sa...

Vem var medelålders sa ni? Undrar en gammal.