Författarkramp. Att vara hämmad av sitt eget geni.

Jag har svårt att ta beröm. Jag tycker att det är obekvämt. Det försätter mig i en position där jag inte riktigt vet hur jag ska reagera och besvara berömmet. Inte så att jag inte gillar det, det värmer allra längst där inne. Jag tycker helt enkelt att det känns fel, obekvämt och ofta oförtjänt.

Vad detta beror på kan jag skriva mycket om, men det har jag varken tid eller lust med här. De som känner mig har säkerligen sina egna teorier som antagligen bara stämmer delvis men är tillräckligt troliga för att sitta framför datorskärmen och leka hemmapsykolog några minuter. Tro mig, få saker är roligare än det...

Hur som helst, poängen som jag vill komma till är att jag på senare tid har fått mycket positiv feedback från olika håll. Personer i min närhet tycker tydligen att jag skriver bra och det ställer till stora problem för mig. Jag kan inte låta bli att känna att jag "måste" skriva på ett visst sätt, i stället för att bara skriva det som kommer naturligt. När jag tänker på bloggen känner jag ingen inspiration eller glöd, bara en mental stoppkloss med krystade formuleringar slarvigt klottrade lite här och var. Det är svårt att få något skrivet alls nu.

På senare tid har jag tänkt på att göra om bloggen enligt en idé som min kollega MA kläckte för ett tag sedan: En musikblogg som bara recenserar skivor, nya såväl som klassiska. Jag måste medge att idén är lockande, jag skriver ju mycket om musik ändå och om jag recenserade skivor skulle inspirationen och förhoppningsvis skrivglädjen komma tillbaka genom musiken. Oavsett om den är dålig eller bra.

Men jag vet inte. Jag tror att det skulle bli tråkigt att läsa i längden. Dessutom finns det redan allt för många som dagligen tar på sig Gudskappan och bestämmer vad som är rätt och fel, bra och dåligt. Det är inte det Canningen med C handlar om.

På tal om det, jag borde ändra namn och beskrivning på den här bloggen. Den har helt börjat leva sitt egna liv och är inte längre knuten till Carin med C över huvud taget. Mer än att jag lever med henne och hon är en stor del av mitt liv och bla, bla, bla.

Hå hå, ja ja... Det löser sig nog. Jag är antagligen bara lite semesterslö och känner att jag hellre myser i lurarna med ett glas vin än att skriva intressanta inlägg. Idag ser det ut att bli bra väder så det blir nog grillning i eftermiddag. Förvänta er en rapport på Mat med C imorgon.