Tinariwen är ett band från Saharaöknen i Mali som jag, trots att de existerat sedan 1982, ännu inte upptäckt. Jag håller mig bara sporadiskt uppdaterad med musiktidningar, bloggar och liknande vilket gör att jag ibland inte hänger med hypen. Och en sådan finns det tydligen kring detta band.De spelar en mix av nordafrikansk musik kallad Tichumaren och västerländsk blues och rock. De spelar också in sina skivor med elektriska instrumment och utrustning mitt ute i öknen och inne i grottor. Ashäftigt! Ett gäng batterier bara så är man set. =)
På 80-talet var Tinariwen bannlysta och det var fängelsestraff för att ens äga en kassett med dem. Nu blir de lovordade av Bono och Robert Plant, spelar på stora festivaler och är det häftigaste som hänt inom världsmusik.
Jag har bara lyssnat på de tre senaste skivorna och även om det inte är musik för alla är de helt klart värda att kolla lite närmare på. Om inte annat för att man garanterat inte har hört blues av det här slaget tidigare.
Senaste skivan heter Imidiwan: Companions och rekomenderas till alla nyfikna som en bra skiva att börja med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar