Fängslande poesi

"Goodbye, brother." ah said to mahself as he slipped away, and for a full minute ah thought that ah too was going unner, so fucken cold was his dying.

Få personer kan uttrycka sig i skrift som Nick Cave. Jag har precis börjat läsa hans roman And the ass saw the angel och han är helt fantastisk. Jag rekommenderar den trots att jag inte har läst ut den.

Ännu mer musik...

Det kanske kan bli lite tjatigt ibland när jag maler på om band som jag kräver att alla ska gilla, men jag måste bara tillägna ett inlägg till THE MARS VOLTA. 2000-talets tveklöst bästa band. ALLA kategorier.

Ord kan inte beskriva hur extremt unika, mångsidiga och betydande de är. Man måste höra musiken. Och jag menar inte att slänga på en skiva i bakgrunden när man diskar. Jag menar sätta sig i sina dyraste hörlurar med ett glas vin i handen, släckt i rummet och verkligen LYSSNA på musiken. Det är stor musik i ordets rätta bemärkelse. Inte "sälja ut Ullevi"-stort, utan att musiken i sig är stor. Ingen hype, inga gimmickar, ingen produkt. Bara stor musik.

Om man vill vara elak skulle man kunna anklaga deras två senaste skivor för att vara lite för poppiga och "sell out", men The Mars Volta har lyckats men konststycket att göra tillgängliga plattor utan att kompromissa med musikens själ och kvalité. Detta är enligt mig värt en eloge.

De ligger dessutom bra till i kategorin snyggaste skivomslag någonsin. Med ALLA sina skivor. Det alternativa omslaget till deras debut är lite av en favorit:


Ett i sanning otroligt band.

Kultur i alla dess former

Mycket sport dominerar nyheterna nu. Zlatan till Barcelona och hon 15-åringen som tog guld och slog världsrekord. Roligt... Verkligen...

Sport är ju inte riktigt min grej. Hockey möjligtvis, och damhandboll. Och inte ens dessa sporter följer jag överdrivet noga. Här kommer i stället lite nyheter (eller i alla fall smått aktuella saker som är i görningen) inom mina favoritområden, kultur och musik:

I september har Shakespears Trettondagsafton premiär på Stadsteatern. Jag är lite nyfiken och sugen, det var längesedan jag gick på teater nu. Ska försöka få med mig Carin också men jag vet ju hur hon avskyr det överdrivet teatrala. Det är inte lätt att ta till sig finkultur när man är uppvuxen på The Brat Pack-rullar och Joey Tempest.

I ungefär samma veva släpper Muse en ny skiva och det är alltid intressant att höra deras nya alster. Det lilla jag har lyssnat på låter lovande.








13e oktober är det också dags för sverigeaktuella Wolfmother att presentera sin uppföljare till den självbetitlade succédebuten. Endast frontmannen Andrew Stockdale är kvar från orginaluppsättningen så det blir roligt att höra hur det påverkar låtarna. Räkna med att de spelar några smakprov på Way Out West.

I november gästar Cirque du Soleil Sverige med sin klassiska föreställning Saltimbanco. Det ska bli otroligt roligt. Vi köpte biljetterna för så längesedan att jag nästan har glömt var de ligger men det vet nog Carin. Hoppas jag verkligen...




För de få läsare som gillar TV-spel är det snart dags för den sista expansionen till förra årets favorit, Fallout 3. Mothership Zeta utspelar sig på ett rymdskepp och det låter väl inte lika roligt som upplägget i Point Lookout, men all variation är bra.

Just det, snart är U2 i stan också. Gäsp... Allt efter War har varit sömnigt. Och kom fan inte dragande med The Joshua Tree för jag spyr över alla som hyllar den plattan.

Grill, gura och flytande guld.

I eftermiddag bär det iväg upp till Härryda för en orgie i Guitar Hero och öl med MO och TP. Och med tanke på den positiva väderutvecklingen ser det ut att bli grillning också. Ser fram emot en mycket trevlig kväll.

Blame Canada

På tisdag sticker min far till Kanada med fru och barn. Eller ja, inte de äldsta barnen, vi är kvar, men resten av familjen åker dit ett helt år. Jag och Carin ska naturligtvis dit. Antagligen i maj någon gång.

Vi har fått en webkamera och ska ladda ner Skype så att vi kan se varandra och prata utan att det kostar mucho dinero.

Farsan ska också lira hockey i universitetslaget och han är redan taggad. Hoppas han aktar ryggen bara...

All work and no play makes Otto a dull boy...

Det skulle vara härligt att jobba på ett jobb där man känner att man betyder något. Där det finns en chef som har koll på de anställda och det operativa arbetet och inte bara har huvudet högt uppe i molnen. Ett jobb där det flyter på för att folk verkligen gör det de ska och inget annat. Ett jobb där man blir uppmärksammad för det man gör i stället för de rövar man slickar. Ett jobb där alla avdelningar är bemannade så att de faktiskt klarar av sina arbetsuppgifter.

En bra arbetsplats med andra ord. Det vill jag ha. Men jag kanske är naiv, det kanske inte ens finns. Men något som är LITE bra måste finnas. Hör av er om ni hittar något.

Three's a crowd

Den tredje och sista delen i vad som ser ut att bli Rockstars "Liberty City-trilogi" har inte bara ett namn utan numera också ett datum. Den 29e oktober smäller det.

Det är dags att avsluta denna actionpackade tragedi som kretsar kring ett kilo rent heroin, en påse slipade diamanter och en handfull mörka människoöden, och jag misstänker att Rockstar inte sparar på krutet. Förväntningarna är nästan löjligt höga. Denna expasion är, precis som den tidigare delen i serien, exklusiv för Xbox 360 och det ser inte ut som att Microsoft har köpt den bara för en tid. Men det vet man ju inte.

Nu när Killzone 2 snabbt försvann från allas läppar efter all hype och nästa Metal Gear Solid-titel även släpps till 360 måste det kännas surt att ha pungat ut 4000 för ett PS3 som mest kan liknas vid Real Madrid, bra på pappret men kan inte leverera på riktigt.

Till er som fortfarande inte har insett vilken konsoll som regerar denna konsollgeneration så kan jag avslöja att det är Xbox 360. KÖP NU!

Censur, censur

Canningen har blivit censurerad . Detta är den godkända versionen:

"#### ## #### ###### ### # ### ## ##### ### ###. #### # ######## ####, ####### ## ###. #### ####### ###. ##### ###### #####, ## ##### #### ## ### ###. ###### ## #### #### ###.

### ###### ######## ### ### ### ####### ###### #### #### #####. ### ###, ### ########## #### ### #### ##### ## # ### ### ###. ### # ######### #### ### ### ##### #### ####### ### ###, ## ######## ### ####, ###### ### ## ###.

## ## ### ## ### ### ## # #########. #### ### ###, ##########.

## ###### #####..."

Thong, thong-thong-thong, thong

Snälla kvinnor, titta noggrant i torktumlaren innan ni lämnar tvättstugan så att inga kläder, trosor till exempel, ligger kvar. Det är lätt för den som kommer efter att få med sig dem med sin egen tvätt och det blir så jobbigt för oss killar när flickvännen sedan viker tvätten och hittar ett par trosor som inte är hennes.

Dessutom är det inte ultimat att torktumla underkläder. De mår bäst av att hängtorka.

Boioioioing. Veckans skivtips.

En artist som tyvärr ofta glöms bort när man talar svensk musik är John Holm. En favorit hos mig sedan barndomen som fortfarande spelas regelbundet i hemmet. Veckans Affärer är favoritskivan men Lagt Kort Ligger och Verklighetens Afton är inte heller dumma. Väl värda att kolla upp på nätet eller i en skivaffär nära Dig.

Touch me, I'm sick

Trevligt när en resenär faller ner på marken och svimmar på ens arbetsplats. Ännu trevligare när det konstateras att han antagligen har svininfluensan. ÄNNU jävla trevligare att min arbetsgivare inte lyfter ett finger för att, jag vet inte, kanske försöka vaccinera alla anställda som har daglig kontakt med människor från alla världens hörn.

Ja, jag vet att det inte finns något färdigt vaccin men man tycker ju att de kunde vidta lite försiktighetsåtgärder i alla fall. Kan de slösa pengar på¨att drogtesta oss kan de fanimig slösa pengar på att hålla oss friska också.

Svin!

All the animals come out between ten and five

Igår bar det av med systrarna till Slottskogen. Det skulle egentligen blivit Naturhistoriska muséet men det är ju stängt på måndagar vilket ingen kom ihåg, så det fick bli en nödlösning. Men det blev kul ändå.

Sälarna brukar ju vara kul i ungefär tio sekunder under förutsättning att vattnet är någorlunda klart vilket det inte var idag. Suck... Men vi kom precis i tid till den dagliga matningen och då blev det fart på dem. De var jättesöta och jag började fantisera om att ha en sälpool i den framtida villan.

Jag ska inte tråka ut eventuella läsare med att gå igenom allt vi gjorde och alla prinsessliga saker min yngre syster hade för sig. Sånt är internt. Men vi hamnade till slut på Barnens Zoo, ett ställe som jag tycker kan vara lite sunkigt och jobbigt med alla tattiga djuren som blir sressade av skitungar utan hyfs. Igår var det okej med det och coolast var tveklöst den här geten som låg och chillade mitt i allt ståhej och inte rörde en muskel hur många barn som än var framme och klappade. En cool typ. Eller kanske död...

At The Tobes Of Hades

Ett band som har fått nytt liv under 2000-talet är allas vår favorittrio RUSH. Efter ett stapplande 80- och 90-tal som visserligen bjöd på några guldkorn, men samtidigt saknade den höga standard bandet en gång hade, och en fruktansvärd tragedi där Neil Pearts fru och dotter dog inom loppet av ett år har de hittat tillbaka till formatet som gjorde att vi älskade dem.

Vapor Trails var väl sådär men Feedback är, trots att det är en coverplatta, helt underbar och senaste Snakes & Arrows är fantastisk. Dessutom har de släppt både mycket bra liveskivor(R30 och Grace Under Pressure) och omfattande samlingar(Retrospective 3 och Gold) de senaste åren så om man är musikaliskt efterbliven och har missat detta band kan man lätt ta igen det nu.

Här har ni ett smakprov:

Fnök...

...är ett uttryck för den där känslan när allt inte riktigt är som det ska. En känsla som har varit närvarande hela dagen idag och som inte vill släppa. Det är väl vädret, humöret, det faktum att jag jobbar och lite annat. Det känns bara trist, långsamt, ledset och rastlöst.
Egentligen har jag ingen lust att skriva nåt här idag. Men vad är det för vits med en blogg om man inte fyller det med lite ömkan och onkighet?

Jag sätter telefonen på "mute" och lyssnar på Nick Cave & The Bad Seeds. Ett musikaliskt landskap av svårmod och människor med lika grå världssyn som jag har idag.

Fnök...

I-landsproblem? O ja!

Om man någon gång gör en modern, uppdaterad version av Den Gudomliga Komedin tycker jag att man ska nämna att det finns en plats i helvetet för människor som gör affärer på Tradera och inte skriver omdöme efteråt.

Helt ärligt, hur jävla svårt är det? Är man nöjd med en affär går man in och kryssar i rutan för "positivt" och skriver något i stil med "REKOMMENDERAS+++". Det är extremt enkelt men gör samtidigt stor skillnad för personen du har gjort affär med. Omdömen är nämligen något som både köpare och säljare tittar på, och kan man då visa upp ett stort antal positiva sådana är detta ett stort plus.

Men vissa fattar inte detta och bara skiter i det. Jag har börjat skriva upp de som inte lämnar omdömen och stöter jag på dem igen så blir det fan ingen affär.

Bitter? Ja. I-landsproblem? O ja!

It's bigger than Hip Hop

Way Out West har slagit på stora trumman i år när det gäller Hiphop-artister. Ingen mindre än Nas besöker Göteborg i år.
Ja ja, Mr. Jones har inte alltid gjort hundraprocentig musik och vissa låt- och produktionsval har inte alltid känts helt genomtänkta. Men han är ändå en klassisk rappare. Illmatic är en fulländad platta som kan nämnas i samma mening som alla de stora och hans två senaste är inte helt fel heller. Jag kan också starkt rekomendera hans mixtape The Nigger Tape som han gjorde tillsammans med DJ Green Lantern. Låter som hans senaste platta men inte lika urvattnad.

Som om inte detta var nog så kommer också de hårdaste revolutionsrapparna någonsin: Dead Prez. Det ska bli fruktansvärt roligt. De gjorde sig kända genom att förespråka mord på vita tidigt i sin karriär. Jag kan inte låta bli att undra hur det kommer kännas för dem när alla svennar i Slottskogen står och skanderar "I'm an African, and I know what's happenin'."

Alla som över huvud taget bryr sig det minsta om bra Hiphop kommer till Way Out West i år. Förutsatt att ingen ställer in (vilket är mycket möjligt, till och med troligt) kommer det att bli en unik upplevelse som tar en från Slottskogen direkt till slummen i Queensbridge. Vi ses där , glöm inte era "blunts, lighters and 40-ounces". =)

Just det, Robyn är bokad också läste jag. Men vem bryr sig?

Människans bästa vän

Jag vill ha en katt igen. Ibland blir jag jättesugen, men bor man i lägenhet tar en utekatt lite för mycket tid känns det som. Även fast området är perfekt för katter.

När vi flyttar till ett hus och kan skaffa en kattlucka ska jag på allvar börja arbeta för att få in en katt i hushållet. En cool, självständig en med både tillgivenhet och attityd. Och med sina egna små tetiga egenheter så klart. Precis som min förra katt, Tintin.

Factotum

"Uppriktigt sagt var jag skräckslagen för livet, för vad en människa måste göra bara för att kunna äta, sova och hålla sig med kläder. Så jag stannade i sängen och drack. När man dricker finns världen fortfarande kvar där ute, men för ögonblicket har den en inte i ett strupgrepp."

It's an ILLUSION

För några inlägg sedan påstod jag att Family Guy var världens bästa TV-serie. Som min gode vän Henke påpekade i kommentarerna till det inlägget är det naturligtvis fel. Världens bästa TV-serie är Arrested Development.

Ett otroligt bra manus där skämten och replikerna ofta har mer än en mening. Allt från Tobias rätt simpla homokommerntarer till lite mer avancerade saker (ordleken med Rita t. ex.). Man kan se serien tre-fyra gånger och ändå hitta nya vinklar. Ofta finns det också mer eller mindre tydliga anknytning till verklighetens processer runt om inspelningen så att man verkligen kan nörda ner sig i insiderfakta.

Tyvärr var denna serie för svår och otillgänglig för den amerikanska publiken så trots flera priser och nomineringar lades den ner efter bara tre säsonger. Det resulterade också i att tredje säsongen blev något komprimerad och inte riktigt höll samma klass som de tidigare två.

Det ryktas om att en långfilm är i görningen. Vanligtvis är jag skeptisk till sådana utsvävningar. Det brukar sällan bli mer än mediokert. Men enligt ryktet ska alla inblandade, både framför och bakom kameran, vara inblandade och det gör att jag inte kan känna mig som annat än ett rikt, egoistiskt barn på julafton som redan har tittat i sin strumpa och vet om att han ska få allt han önskat sig och lite till. Jag har hittills hittat rätt lite information som bekräftar allt detta men det är bara att hoppas på att ryktet är sant.

Ni som ännu inte har sett Arrested Development bör OMEDELBART göra det (ja Carin, du också). Alla säsonger finns på DVD eller att ladda ner för er som fortfarande vågar. Men den är väl värd pengarna.

Jag kan också passa på att göra er uppmärksamma på komikern David Cross som spelar Tobias Fünke men som även turnerar som stand-up och ger ut skivor och DVD.

The perils of rock n' roll decadence

Ibland går Carin och lägger sig lite tidigare än mig. Då tar jag tillfället i akt och släpper fram barnet inom mig. Det romdrickande barnet...

Varde ljud

Äntligen är den nya stereon uppe. Först kom förstärkaren, en stabil budgetförstärkare från Cambridge Audio. Sen var vi ute hos Kalle & Perro och köpte deras högtalare, svensktillverkade från åttiotalet med ett mycket behagligt ljud. Det blev KANON.

Så nu, efter några lååånga veckor, har vi äntligen bra ljudkvalité på musiken igen. Stereon går redan varmt. Beatles, The Who, Hello Saferide, At The Drive In, Imperiet m.m. UNDERBART!

Postmannen ringer alltid två gånger

Well, inte här i alla fall. Jag har inte fått post på 10 dagar. Det var mystiskt, särskilt som jag väntar både paket och papper från adressändringen. Efter lite efterforskning visar det sig att brevbäraren inte visste var han skulle lägga breven. Det var tydligen för svårt att hitta när det bara stod efternamnet på den nya dörren. Och en lapp kunde han inte sätta upp heller så allt gick tillbaka till postkontoret.

Men nu är det fixat och adressändringen träder i kraft nästa vecka och allt är frid och fröjd. I alla fall med Posten. City Mail vet jag inte hur det ligger till med, de kanske också har några brev till mig. Viktiga räkningar eller så... Men de brukar vara duktiga på att efterlysa personer som de inte hittar så jag hoppas på det bästa.

Suck...

Tightast med gangsterskit

Varför görs det ingen bra hardcore-hiphop längre? Det enda som finns nu för tiden är polerad popskit som gömmer sig bakom en fasad med "edge". Under hiphopens guldålder (88-93 enligt de flesta) släpptes det rå, medveten och framför allt BRA hiphop på stora bolag med omfattande distribution. Nu får man verkligen leta för att hitta något som är ens lite bra. Till och med moderna kvalitativa artister som Jedi Mind Tricks och Immortal Technique börjar låta trötta.

Håhå jaja, det är väl så det är att bli gammal. Det som är hippt nu är inte lika bra och "äkta" som det som var hippt när man själv var ung och hipp. Dagens ungdomar lyssnar bara på skit och fattar inte hur mycket bättre hiphop (eller hårdrock, pop och all annan musik med för den delen) var förr i tiden.

Här bjuder jag på en riktig klassiker. Ill Street Blues med Kool G. Rap. En av pionjärerna inom guldåldern och en av de första riktiga hardcore-rapparna. Tyvärr rätt bortglömd nu. Men ack så bra.

Blå politik när den är som bäst

Det här är ett bra inlägg:
http://carinmedc.blogspot.com/2009/07/stolleprov.html

Jag läste om Littorins idioti i tidningen idag och det började klia i fingrarna direkt. Men nu har ju Carin redan skrivit det mesta jag ville säga så jag lämnar det där. Men det måste kännas tråkigt för Sven Otto Littorin att han inte levde på 1800-talet. De klassklyftorna som fanns då hade passat honom perfekt. Eller tyskland på 40-talet kanske. Med tanke på hans passion för att sparka på de svaga hade han blivit en ypperlig lägervakt.

Igår gick jag och la mig klockan 19.00. Det måste vara rekord.

Guitar Queer-o

Jag har aldrig riktigt fastnat för hela Guitar Hero-hypen. Visst, jag lirade tvåan lite och tyckte att det var kul. Speciellt om man var några stycken som spelade och tog några öl. Men de senaste åren har det inte blivit så mycket spelande. Trots att det har känts lite lockande har det aldrig blivit av.

Men när jag såg ett reaerbjudande på Guitar Hero: World Tour kunde jag inte längre motstå. I början var det okej, men inte mer. Jag lirar mest på medium och känner mig rätt bra tills solot kommer och jag tappar bort mig totalt.

Men så igår blev jag inbjuden på ett spel över internet av min kollega MO. Jag tog rollen som bassist (betydligt roligare i World Tour än tvåan) och han körde gitarr. HELVETE VAD ROLIGT DET VAR! Hur kul som helst. Spelet fick en helt ny dimension och helt plötsligt fattade jag vad alla har snackat om de senaste åren (jag är hopplöst efter, jag vet). Tyvärr kunde vi inte spela speciellt länge då mitt Xbox inte ville ladda upp som det skulle och hans flickvän kom hem och började göra anspråk på TVn och hans uppmärksamhet.

Efter det satt jag och lirade lite själv och blev som besatt av att höja min svårighetsgrad, nöta svåra partier och bli bättre. Jag var farligt nära att helt förlora tempramentet när min kära Carin ställde en fråga mitt i Ted Nugent-duellen, men jag lugnade mig.

Nu väntar jag bara på att Guitar Hero: Metallica ska dimpa ner i brevlådan så jag får några riktigt bra låtar att lira. I helgen funderar jag på att våldgästa MO med min plastgura och ett lock öl. Eller en flaska Jack Daniels kanske. Jag är ju trots allt en genuin rockgud nu.

Vacker utan spackel?

Ikväll är det Michael Jackson-kväll på TV4. Jag kan inte säga att jag kommer att sitta klistrad men jag tänker i alla fall se minnesstunden 19.28.

Det riktigt intressanta, begravningsceremonin, hålls innan och då får inte vi utomstående vara med. Tråkigt. Det är ju det man vill se. Mamma Jackson som faller ihop vid kistan framför hennes sons sargade kropp, pappa Jackson som slog sin son sönder och samman i barndomen som sitter tyst och arvslös och de musikaliskt misslyckade bröderna vars största bedrift i livet är att ha lirat i samma band som Michael för 40 år sedan. En hemsk och tragisk scen med mycket underliggande drama och nedtvingad ilska som bara väntar på att bubbla upp till ytan när allas guldpojke åker ner i jorden.

Jag undrar när obduktionskorten på Michael ska dyka upp. Jag nästan fruktar den dagen. Det kommer inte att bli behagligt för någon men likt en grisig olycka bara måste man titta. Hur såg han ut egentligen? Osminkad, naken och skallig. Det kommer bli den slutliga mediala förnedringen av Michael. Och vi kommer alla att hoppa på tåget.

White trash without the heebs and bean

Jag vet att man inte ska vara fördomsfull och dömande mot andra människor. Alla kan ha otur och hamna i svackor i livet och det är inte rätt att skratta åt någon som kämpar mot tuffa odds.

Men när man har föräldrarådgivningen, försäkringskassan OCH soc inlagda i mobilens telefonbok kanske det är dags att göra en totalrenovering av sitt liv.

Det är lite white trash...

Quahogs finest

Snart, när vi får i ordning i arbetsrummet, kommer min kära sambo kunna sitta och data utan att behöva störas av världens bästa TV-serie. Helt ärligt, hur kan man inte älska Family Guy?

Varför inte skriva ner sitt lösenord nästa gång?

Så här känner jag för att göra med Carins dator just nu. Har suttit en stor del av dagen och försökt gå runt det bortglömda lösenordet på Adminkontot enligt en uppsjö metoder som finns på internet och som tydligen ska vara sååååå enkla. Ja, för finniga chalmersoskulder i Star Trek-trikåer som har spenderat en livstid framför datorn kanske. Men fan inte för mig.

Fnök!

Let's get gonzo!

Vill man kombinera fylla med den absoluta smakupplevelsen finns det bara ett alternativ: Gonzo Imperial Porter från Flying Dog Brewery. Mustig och smakrik med målningar av Ralph Steadman på etiketten och en alkoholstyrka på ca 8%.

Räcker inte det kan man göra som den gode doktorn och beställa en "mescal on the side".

Why not?

Put the needle to the groove

Vi har fått en vinylspelare på långlån. Det har jag inte haft på många år. Vår LP-samling är inte stor men vi har de nödvändiga klassikerna. Hunky Dory, Abbey Road, Flamingokvintetten med flera. Den ska kopplas in så fort stereon är på plats.

Problemet är att nästan alla skivor som vi har på vinyl har vi även på datorn. Och finns de inte där finns de på Spotify. Så det kommer med största säkerhet bli som så att när vi har fått våra nostalgikickar och tröttnat på vinylskrapet kommer vi gå tillbaka till normal 2000-talslyssning (via dator alltså) och vinylspelaren och skivorna kommer stå orörda och samla damm.

Men så får det väl bli då. Just nu känns det i alla fall skithärligt att snart få höra skrapet innan första låten kommer igång.

Skrivet i all hast och chock kl. 0700 den 25e juni 2009

Jag hade en jobbig natt i natt. Snorig och svettig. Som om det inte var nog skulle jag upp klockan 04:40 för att masa mig till jobbet och genomlida en fredagsförmiddag framför en seg dator i ett icke luftkonditionerat rum. Jag var sur och trött och bankade lite extra i köket för att kanske väcka Carin och få lite medlidande. Men icke.

Trots att vi numera bara har tre kanaler (om Radiotjänst ringer har vi dock inte ens en TV) bestämde jag mig för att äta min frukost framför TVn. Jag trodde inte att jag skulle få se något intressantare än vädret men oj vad fel jag hade. Min uppmärksamhet fångades direkt av att borgmästaren i någon okänd stad i Indiana stod och pratade om hur stor artist Michael Jackson var. DÅTID! Det faktum att en människa som inte är knuten till musikbranschen pratar väl om ”The Molester” är oroväckande. Att det dessutom sker klockan fem på morgonen i SVT och inte på det årliga ”vi älskar Michael”-talet på MTV-galan, och att de faktiskt pratar om honom i dåtid, är skäl till verklig och extrem panik. Efter en snabb titt på internet besannades mina farhågor. King of Pop är verkligen död.

Michaels död väcker blandade känslor hos alla förutom fanatiska fans och pedofiler. Han är utan tvekan en av de största artister världen någonsin skådat och hans avtryck i pophistorien kan inte ens en inskränkt metaltonåring som spottar på all musik utan dubbeltramp och shredding förneka. Men det finns ju en annan sida av honom, en sida som artister, journalister och andra offentliga personer med största säkerhet kommer att bortse från de kommande månaderna.

Ni vet alla vad jag pratar om. Michael Jackson: Spektaklet, föredettingen, pedofilen. Det råder inget som helst som helst tvivel i mitt huvud om att karln har pillat pojkpenis. Med tanke på hans sjukliga Peter Pan-komplex och de oberoende vittnesmålen lutar fallet Jackson åt att vara ytterligare ett fall i Amerikansk rättshistoria där rättvisa sorgligt nog inte har skipats.

Alla personliga skandaler med plastikoperationer, oäkta barn, hudblekningar (vitiligo och lupus skyllde han på) och näsröta tänker jag inte ens kommentera. Jag har inte tillräckligt kött på benen dessutom tycker jag synd om honom. Vad allt detta än beror på har det varit uppenbart ett bra tag att Michael inte mår så bra och har en del problem.

Sen har vi ju bristen på musikaliska prestationer de senaste 15 åren. Dangerous var den senaste plattan han släppte som det var riktig klass på. HIStory och Blood On The Dance Floor är ju mest gamla låtar och remixer med en och annan medioker ny låt. För att inte tala om hans ”comebackplatta” Invincible. En sorglig historia som till och med hardcorefansen ogillar. I smyg så klart, aldrig offentligt.

Så det är med stor sorg men samtidigt kraftiga konfliktkänslor jag säger hej då till King of Pop.

Michael, du gav oss underbar musik och förändrade vår syn på modern pop. Men du var också ett tvättäkta nut job. Vi kommer att sakna dig. Ditt jävla pedosvin.

Hipp Hipp Hurra

Idag fyller min barndomsvän Henke år. Born on the 4th of July så att säga. Många gratulationer och lyckönskningar.

Ett fyrfaldigt leve. HIPP HIPP HURRA HURRA HURRA HURRA!

Relationstips

Om du har sex med din partner och upptäcker att hon/han har en saftig och mogen finne på ryggen ska du INTE försöka klämma den. Det kan bli en konstig stämning som gör det svårt att fortsätta.

At The Drive In

Eftersom jag gillar musik tänkte jag då och då dela med av min allsmäktiga och oifrågasättbara musiksmak. At The Drive Ins smått legendariska framträdande på Big Day Out 2001, bara kort innan deras uppbrott.



De gick av scenen efter bara några låtar för att publiken inte ville sluta "mosha". Senare samma dag dog en 16-årig flicka i en moshpit under Limp Bizkit-konserten.

Gitarristen och sångaren spelar nu mer i underbara The Mars Volta.

Håll till godo.

Musikrevolution

Igår fick jag en invite till Spotify av Kusin J. Det är helt fantastiskt!

En underbar värld av musik som är helt laglig och helt gratis. Nu ska Carin bara fixa sin dator så att vi kan installera det hemma, hon har nämligen glömt lösenordet till adminkontot(varför ska man över huvud taget ha ett adminkont till en dator som bara man själv använder?), sen blir hennes laptop en del i den kommande nya stereoanläggningen.

Tråkigt att vissa giriga skivbolag och artister inte vill ha sin musik där. De tjänar ju ändå pengar på det. Inte lika mycket som på CD-försäljning men det är bara för dem att acceptera. Tekniken har tagit ett steg framåt som nya lagar i längden inte kommer kunna stoppa. Skivbolagen kommer att tvingas anpassa sig eller förgås.

Right on!

Pucko

Jag har suttit i en kvart nu och försökt fatta hur jag ska länka till Carins blogg här bredvid. Jag känner mig smått puckad.

Intro

Canningen med C är en motreaktion. Eller ett komplement. Eller självterapi. Lite av varje kanske, som de flesta andra bloggar.

Motreaktion och komplement mot vad? Svar: Min kära sambos blogg. Carin med C. Därav namnet. Jag borde egentligen döpt den till Sanningen med C eller Sanningen om C, ännu mer korrekt, men jag kunde inte motstå frestelsen att slänga in en töntig ordvits i titeln. Därför bryter jag mot alviskans regel om att c följt av vokal ska uttalas som k och stavar sanning med c.

Jag känner ibland att Carin utelämnar viktiga detaljer i sina inlägg och att hon ibland bara ger sin version av vissa händelser, vilket är helt naturlig men kanske inte alltid korrekt. Min självcensur är inte riktigt lika hård som hennes och jag kan ofta vara mer "outspoken". På gott och ont... Därför startar jag CmC. Så att min version av saker och ting, sanningen med andra ord, kommer fram.

Mycket annat ska naturligtvis avhandlas här. Jag är ju trots allt en egen individ och kan inte leva mitt liv på min flickväns kreativitet. Men då och då kommer hon att censurera vår vardag och då kommer jag hugga som en orm och se till att Canningen blir hörd.

Innan vi börjar vill jag bara säga att det kan kanske låta som att jag ibland har en väl bitsk och sarkastisk ton mot Carin, men det är i all välmening. Jag älskar henne över allt annat och skulle aldrig göra, säga eller skriva något elakt om henne, eller något som hon tog illa vid sig av. Hon är det bästa som har hänt mig. Och det vet hon om.

Nu kör vi igång.