Jag har aldrig riktigt fastnat för hela Guitar Hero-hypen. Visst, jag lirade tvåan lite och tyckte att det var kul. Speciellt om man var några stycken som spelade och tog några öl. Men de senaste åren har det inte blivit så mycket spelande. Trots att det har känts lite lockande har det aldrig blivit av.
Men när jag såg ett reaerbjudande på Guitar Hero: World Tour kunde jag inte längre motstå. I början var det okej, men inte mer. Jag lirar mest på medium och känner mig rätt bra tills solot kommer och jag tappar bort mig totalt.
Men så igår blev jag inbjuden på ett spel över internet av min kollega MO. Jag tog rollen som bassist (betydligt roligare i World Tour än tvåan) och han körde gitarr. HELVETE VAD ROLIGT DET VAR! Hur kul som helst. Spelet fick en helt ny dimension och helt plötsligt fattade jag vad alla har snackat om de senaste åren (jag är hopplöst efter, jag vet). Tyvärr kunde vi inte spela speciellt länge då mitt Xbox inte ville ladda upp som det skulle och hans flickvän kom hem och började göra anspråk på TVn och hans uppmärksamhet.
Efter det satt jag och lirade lite själv och blev som besatt av att höja min svårighetsgrad, nöta svåra partier och bli bättre. Jag var farligt nära att helt förlora tempramentet när min kära Carin ställde en fråga mitt i Ted Nugent-duellen, men jag lugnade mig.
Nu väntar jag bara på att Guitar Hero: Metallica ska dimpa ner i brevlådan så jag får några riktigt bra låtar att lira. I helgen funderar jag på att våldgästa MO med min plastgura och ett lock öl. Eller en flaska Jack Daniels kanske. Jag är ju trots allt en genuin rockgud nu.
2 kommentarer:
"- Vem har skrivit låten?" är ju en fråga som kan få vilken genuin rockgud som helst att tappa tålamodet.
Stick du och lek med Olsson, så blir det lite lugn och ro hemma.
CK
Ja, när man är mitt uppe i det är det lite störande...
Skicka en kommentar